DOFTLJUS

Ok, tror att denna bloggapp får godkänt så här långt, inget trassel än förutom att jag tycker knappupplägget är lite ologiskt. Men det kan ju vara mig det är fel på, eller?

Dagen idag vart en bra dag!

Hade en konstig incident i skogen bara som väcker intresse för imorgon. Igår när vi var på ett ställe längs vår vanliga stig så tjöt Trasan till och hoppade sen på tre ben och bet sig själv frenetiskt i tassen. Ingen svullnad och ingen reaktion på ont när jag klämde och greja. Skarn vart jag och bar henne hem och for iväg till veterinären. Men väl framme där så gick hon på alla fyra igen. Ok skumt, men då var det väl ingen orm som jag vart rädd för. Passade på att få mig ett recept på ögonsalva till lilltabbykattungen som har dragit med en inflammation ett tag. Idag i skogen så började Scooby hoppa på tre ben efter att vi passerat samma ställe som igår. Ingen svullnad men han pep olyckligt när man klämde, uppe ljumsken mer till, men han piper ju bara man kommer åt hans hårstrån så… Men jag bar honom hemåt. Men jag hade inte lika bråttom som med Trasan denna gången utan stannade på vägen hos svärföräldrarna ( i deras sommarstuga) och åt lite krusbärskräm. Och när vi sen skulle vidare hem, ja då gick han på alla fyra igen. Så jag undrar om det blir de två som ska bära mig imorgon?

Sov en stund på soffan vid lunch, trodde jag legat i ca 10 men det vart 1 1/2 timme. Jag är bra på att sova när jag har propavan i kroppen!

Tog hundarna med mig och for till Borlänge, hämtade upp J och sen tog vi en tur; djurmagasinet för kattmat, Lappens för glass, en snabbvisit hos fd kattungen Puck (heter numera Båtsman) som vuxit sig till stor siamesgrabb, kolla in zoozaruhuset i Krylbo för där skulle J handla kattmat och så en shopping tur på Ica maxi i blg för ännu mera kattmat. Jag måste bunkra upp nu när jag ska lämna över djurutfodringen till grabbsen här hemma. Det ska vara ditt och datt när man har kattungar.

Måste säga att jag gillar att skriva på paddan, det är mycket skönare att ha den i knät i sängen än laptopen. Ilandsiaktagelse så det heter duga. Jag har det för bra egentligen. Jag borde skämmas lite, och det gör jag ibland. Dags för botgöring…. kan operationen räknas som bot hahahaha ha Nä då skämtar. Låter som om jag är lite frikyrklig eller nått, nope men att kunna få allt som man önskar sig (nästan) och ha saker man inte behöver bl.a. Bl.a. Bl.a. Det ger min moral griller ibland. Men jag är en bra människa och jag vill unna mig saker, jag kan inte skänka bort allt till bättre behövande hela tiden…. Som om jag varit duktig på det förr. Lite bara. Nej nu flummar jag. Men något jag gillar är att hjälpa andra, och det behöver inte vara fattiga barn osv utan det kan vara vilken människa som helst som kan må bra av en hjälpande hand. Undrar vart jag är på väg nu i funderingarna? Vart började jag, vart ska jag sluta….. Här kanske :-)

Hur gör folk alla de möjliga smilies egentligen, finns det ett register någonstans. Går att surfa fram …. ser så myckna tummen upp och stjärnor och annat tex på instagramkommentarerna.

Det snurrar i mitt huvud nu. Mina tabletter börjar sätta in.

Angående instagram. Jag är så glad över en sitter in pain jag har kontakt med bl.a. där. Hon har även en blogg, som vilar lite nu. Hon är så duktig på att fånga ”just det där” på sina bilder. Hon påminner mig mycket om mitt egna sätt att fota, när jag höll på med mina mörkerumsbilder (hon jobbar mycket svart vitt), fast hon är mycket bättre. Jag vill så gärna att hon ska få ställa ut sina bilder någonstans. Jag skulle vilja printa ut hennes bilder på min stora printer så att hon skulle kunna sälja sina vackra bilder, bra om den får jobba lite. Skulle vilja printa ut mina egna bilder med, vissa är riktigt bra. Måste köpa mig lite bra papper snart…. så att min tanke kan bli mer än tanke. Har fått en av hennes bilder skickad till mig för länge sen nu som jag ska få printa ut, men segskallen kommer aldrig ihåg det när jag väl är hos printern. Den står hos far min just nu för jag har ingen plats för den när jag inte har ett kontor med mina prylar längre, satt hos systrarna Terrible Twins och jobba innan jag tog en Bappelsine paus och vart anställd. Detta påminde mig om att jag måste uppdatera min gamla hemsida. Bra to do att göra efter operationen, det innefattar ju inget lyftande :-) bara en vilja att göra det, har haft noll i sug att hemsidepyssla. Men det kanske kommer tillbaka som sagt och tänkt tusen gånger om. Det finns så mycket som jag vill göra snart att garderobsdörren snart inte går att stänga längre och risken är att jag får panik och ångest när innehållet i garderoben ramlar ut. Knepigt det där.

Upp med huvudet, sträck på mig

Vad är det jag brukar säga? ”Tänk om man var lobotomerad och kunde sitta i en matvaruaffärs kassa och vara helt nöjd med livet.”

Skulle nog vara skönt.

Nu vart jag påmind om en besvikelse. Den sista person jag sa just det där till, om lobotomi och kassabandet var min nytilldelade stödperson på öppna psykenheten (eller vad det nu heter). Jag tyckte hon var så bra, det klickade på en gång och jag var så glad över att jag fick just henne som stödperson. Jag hade ett möte inbokat med henne denna veckan som hon ringde och avboka för någon konstig anledning jag inte fatta. Jag som absolut ville träffa henne nu, före op och allt ville då ha förslag på ny tid så fort som möjligt. Och läkaren jag var och träffade där förra veckan tyckte att jag kanske skulle må bra av få träffa min stödperson ganska ofta nu då jag behöver ventilera mig, och det lät som att det absolut inte skulle vara svårt att få till det utan den resursen fanns. Men nehej du, det gjorde det då inte alls! ”Min” stödperson hade inga tider alls och hon ska ta tjänstledigt i oktober så då skulle jag få en ny stödperson. Så det vore kanske bättre om jag fick träffa den personen istället, öh ja? Strul strul. Denna person ska börja i september så jag hoppas jag får tid så fort hon börjar nu. Hattifnatt hit och dit, jag som bara ville ha hjälp med mig själv, blir ju snurrig för mindre. Min psykutredning ska iallafall startas i september någongång och läkaren jag träffade förra veckan trodde att den nog skulle resultera i en diagnos och förhoppningsvis kanske det finns hjälp för mig efter det. Hoppas det! För jag är så trött på min härdsmälta.

Långt skrivet om inget vettigt. Nu ska jag försöka sova, bara jag somnar så vet jag att jag sover länge och djupt. Drömmer så spooky drömmar, blandning med splatter, thriller och dokumentär :-) mardrömmar light på något sett.

Kram på er

 

Kommentarer är avstängda.