TACK STINA

Kunde ta en huvudpromenad idag, funderade i sammanhängande tankar. Härligt att kunna följa en tanke vidare till nästa och kunna komma hem och vara uppfylld av nya idéer. Skrev ner flera så att de inte ska tappas bort.
Fick en uppmuntran av Stina Wollter via Twitter igår: ” @stinawollter: .@Bappelina JAAAAAA MÅLA MÅLA! Doppa penseln i hjärtat!”
Så när jag gick i skogen komponerade jag bilder ur hjärtat, råa och jobbiga men ur mitt innersta jag. Nu ska jag bara få ut de på papper eller duk.
 
Har följt med sambon till gymmet idag igen. Nu är min kropp slutkörd och mår lite illa. Sitter i soffan med värmedyna och Nikson på magen.
 
 
Nu ska jag skriva ett mail till hans uppfödare och berätta att hans hälsa är så enormt mycket bättre nu. Jag ska iväg och ta ett nytt blodprov snart men tycker att det är en så märkbart stor förbättring nu så jag kan tro det bästa. Stackars gubben måste ha gått med en infektion i kroppen länge utan att säga något… Katter kan iof inte prata vårt språk men även om de skulle de så skulle de hålla tyst om de var sjuka tyvärr. Men om maten är slut eller om man inte har sagt hej när man kom hem så kan de minsann tala om det.
 
 

Kommentarer är avstängda.