BÄTTRE NÄR MOBILEN INTE FANNS

Att ligga här i sängen efter tolvslaget och vänta, frustrerad väntan som inte går att fixa. Ungen svara inte i sin mobil, har den säkert på ljudlöst och helt uppe i annat än just svara när morsan ringer. Men jag vill bara veta att han kommer hem snart, som det var sagt, så att jag kan slappna av och somna.
Om mobilen inte hade funnits så hade jag bara legat här och väntat utan denna frustration, för då hade jag inte kunnat kolla upp innan, för det var just bara vänta som gällde.
Ska jag ställa larmet och somna av ett par minuter? Är han inte hemma till 01 som han sa så får jag väl komma på en lösning då, eller, fan varför har jag druckit tre öl och en whisky?

Tänk om han vara svara någon gång så jag slapp denna framtidsförlagda stress som mobiltelefon och kontrollbehov skapar.

Har det på riktigt hänt något borde ju någon ringa och väcka mig, eller hur?
Att vara tonårsförälder är då inge kul när det är sista april och det är kallt och snöigt.

Kommentarer är avstängda.