VÄGEN DIT

Dåtid

Jag minns att jag tidigt i tonåren fick ont vid mens. Jag blödde mycket och vart extremt trött. All sabla reklam om hur man med rätt binda/tampong kunde vara super hurtig och sporta utan att oroa sig över att blöda igenom….förstod jag inte vem det var riktat till. De där konstiga kvinnorna som blödde blått som inte fanns kanske :-) Visst hade jag hört om att om man tränade väldigt hårt så kunde mensen upphöra eller knappt märkas, men den procenten kan ju inte vara värd kostnaderna i annonseringen. Så helt enkelt var det så att marknaden var styrd av män som inte hade någon jävla aning om hur kasst man mår när man har mens. Att vara ute och springa eller hoppa runt på träningspass är det allra sista man vill göra när man blöder som en gris och det känns som att ens underliv ska dela kroppen på hälften. Provade med alla de möjliga receptfria smärtstillande, värmekuddar, varma bad och bet ihop tänderna. Men att söka hjälp verkade ju överilat, herregud det var ju övergående och jag dog ju knappast av det.

Jag vart med barn och fick en son 1998. Inga problem med det, allt flöt på som det skulle. Men för att undvika att få fler barn på en gång så satte jag nu in en kopparspiral då jag aldrig klarat av att äta p-piller, humöret vart som en jojo-bana av dem och jag har alltid känt mig lätt ostrukturerad som det är normalt. Men det vart en för jobbigt med en sådan spiral, jag blödde som en tok och min järn nivå vart för låg, så den åkte ut. Den har aldrig varit på topp och den har ofta varit det jag skyllt på när jag varit trött. För trött är något som har hängt över mig sen tonåren och aldrig gett med sig. Nu kom jag in på ett annat spår märkte jag…
Så varje månad var jag orolig för att inte få mens och samtidigt så hatade jag att få den. Jag ville inte ha fler barn och tackade min lyckliga stjärna för varje månad so gick utan att detta skedde. Så det onda hade alltid något gott med sig. En gång så slutade jag aldrig blöda, blödde i tre månader och sökte tillslut hjälp. Hamnade på gyn i Falun akut och undersöktes. Allt såg så himla bra ut och hur det kom sig att jag ”hade klarat mig från att bli med barn” under en så lång tid, ca 8 år, kunde de inte förstå. Jag fick några piller att äta tills jag slutade blöda och sen var det inge mer med det. Tänkte inte så mycket mer på det sen.

Lite närmare nu

MAGEN

För si så där 3-4 år sedan, alltså vid 2008/09 så började min mage krångla mer än vanligt. Den har väl aldrig direkt varit som en klocka, utan jag har fått kämpa ut skiten med ca 3-4 dagars intervaller och ofta haft magknip. Innan mens har jag alltid haft diarré vilket alltid har känts ganska bra då jag på något sätt fått ut mig allt då, en rensning helt enkelt. Detta var jag van vid och tänkte inte något mer på det. Men så vart det värre.

Jag kunde få enormt ont, det kändes som att tarmarna var fulla med luftbubblor som kämpade sig fram. Det pratades mer än vanligt, jo den har ofta pratat högt min mage och jag kände mig som en uppblåst ballong. Detta kom och gick, jag började äta tabletter mot gaser men märkte ingen skillnad. Ibland kunde det göra så ont så jag trodde tarmarna skulle gå sönder, men det släppte oftast efter en timme eller två. Detta hindrade mig från att gå till jobbet ibland, vilket inte kändes kul alls.

VIN

Sen så fick min mage för sig att den inte ville ha vin. Mycket trist då jag var tredje fredagskväll gärna tog mig ett par glas eller kanske lite fler med grannarna. Detta hade jag utan problem hanterat förut men nu slutade det alltid med att allt skulle ut igen. Jag fick några timmar på mig att göra mig hemmastadd framför toalett stolen. Kombinerad diarré med uppkastning under en dag. Och det spelade ingen roll om jag drack lite eller mycket. Sprit hade jag sen länge lagt bort, då risken för att det är fulsprit i flaskorna här uppe genast ger mig uppkastning och kvällen blir så tråkigt kort på drinkar. Så jag fick börja dricka cider eller öl, den fick vara kvar i magen av någon konstig anledning. Men det är ju inte lika gott som ett rödvin.

MAT

Ätit rätt har jag gjort hela livet tack vare min mor som har mat och bakning som en passion och yrke (hemkunskapsfröken). Och jag har minskat ner min laktos till nästan noll, och bröd höll jag mig borta från ett tag. Stora röda köttbitar har aldrig varit min grej. Men det har inte blivit någon skillnad för mig och vem kan leva utan pasta? Inte jag!

MENSMÄRTOR ELLER LIVMODERFAN VILL INTE GLÖMMAS BORT

Under samma tid började mina menssmärtor alldeles för tidigt hela tiden, jag började föra dagbok över mensen för att veta när den egentligen skulle dyka upp. För komma ihåg saker är inte min starka sida och tidsuppfattning absolut inte. Så jag märkte att mina kramper och sammandragningar började ca 1veckor före mens och efter en tid 2veckor före och sen 3 veckor före. Jag var smärtfri bara veckan efter. Och värre och värre vart smärtan. Jag åt alvedon och ipren dagligen och vart kallad för pillertrillare här hemma. Det var som att min livmoder bestämt sig för att den inte fick glömmas bort – den satt där den satt och det skulle kännas helt enkelt. Och det var inte bara den den var äggstockarna med, det ska kännas att du är kvinna var något som jag blev ibankad utav mina hatade kroppsdelar. Inte nog med att de kändes inifrån det var känsligt utanpå med. Bara katterna gick över min mage när jag låg ner så gjorde det ont som bara den och varför var den så rund och spänd hela tiden.

TRÖTTHETEN

Trött så jäkla trött var jag. Försökte börja springa med sambon flera gånger men gav bara upp som han uttryckte det. Jag pallade inte helt enkelt, jag vart ju helt slut och huvudet snurrade som om jag skulle svimma varje gång vi var ute och sprang. Varje dag efter min lunchpromenad på jobbet så somnade jag i min stol framför datorn. När jag senare kom hem så var jag helt slut i huvudet och kroppen var darrig av trötthet. Varför är jag så trött?? Jag kunde ju förstå att andra människor som orkar en massa på jobbet och sen efter jobbet och tränar och skrattar och har det kul inte kan vara så här trötta, men varför är jag så här trött – vad gör jag för fel! Jag blir ju fan inte piggare hur många promenader jag än tar med hunden eller hur mycket jag än försöker springa och skaffa en kondis.

SEX OCH RYGGEN

Och sex, nej det har jag nog inte varit sugen på i flera år. Har mest bara ställt upp. Och det var bara på vissa håll jag kunde ställa upp, för bakifrån var det inte tal om, då hög det utav fan i svanken.

Just ja! Min rygg. Den har nog sedan år 2007 kanske gjort ont till och från. Alltid i svanken, eller ländryggen heter det väl? Jag har varit hos kiropraktorer , naprapater och akupunktörer och även röntgat den utan att det hittats fel eller blivit bättre. Ofta har den smärtat mig och jag har svurit över den – men ingen har ju hittat några fel.

 

SÅ VART DET JULI 2011

Veckan innan semester, hade fått mig en vecka med egentid för fortbildning i Solid Works (ett ritverktyg) på jobbet. Kändes som rena lyxen att få sitta en hel vecka och bara lära mig saker genom att praktisera. Att få leka till sig kunskap. Men det vart inte så. På kvällen ena dagen fick sån där jobbig magknip igen, när det känns som att tarmarna slår knut på sig själva och ska spricka. Jag la mig med vetekuddar, alvedon och vänta, gnydde som fan och vänta. Men det gjorde bara ondare och ondare, kunde inte ligga still i sängen, ålade runt och gnydde högre och högre. Sambon blev oroligare och oroligare och jag sa; det släpper snart, snart måste det släppa. Men inte fan släppte det. Till slut ville jag bara försvinna från allt och jag bad sambon ringa någon sjukupplysning för att fråga om hur och vart man ska ta vägen med detta. Jag kanske hade tarmvred – för det kändes då så iallafall. Så mitt i natten packas jag in i bilen och jag körs upp till akuten i Mora. Jag kryper in på mottagningen och de tar emot mig på en gång.

Där fick jag morfin och kunde slappna av lite. Jag vart inlagd och skickades till röntgen. Sambon åkte hem för att sova och berätta läget för sonen. Jag hade ont fast jag fick mycket morfin och alla de möjliga cocktails. Ingen visste än vad som var fel med mig och inte såg de något på röntgen heller. Men de skulle invänta morgonpersonalen för att få deras utlåtande. Så jag väntade och försökte sova – men det var då inte lätt. Smärtan satt inte längre lika högt upp – från början var den mellan navel och revben men nu var den under naveln….

Så kom morgonen och jag fick veta att de ville ta en titt på uppe på gyn. En glad och trevlig sköterska kom och hämtade mig i rullstol – när hon körde iväg mig så kommer jag ihåg att smärtan kändes som om  jag skulle föda barn men att det var helt stopp för ungen att komma ut. Jag grinade och skrattade om vartannat då sköterska och morfinet höll mig på gott humör.

En gynläkare ultraljudade mig och sa att jag hade en stor cysta som snurrat runt min äggstock. Den skulle så fort som möjligt opereras bort och sen skulle allt vara bra igen. Jippi!!

Skitglad ringde jag hem och sa att det är bara en cysta och den är snart borta. Sambo som inte hade någon aning om vad en cysta var frågar oroligt, har du cancer? Nej nej – detta är inge konstigt, detta är vanliga saker man bara opererar bort – ingen fara alls med mig. Trött som fan men glad efter att fått veta vad som felas rullas jag ganska snabbt iväg för operation.

– Söv mig ordentligt, jag är så trött och vill sova nu. Sa jag till narkosläkaren.

Jag vaknade upp och kördes iväg till en korridor. Mm en korridor. Hela stället var fullt så jag fick nöja mig med en korridor.Där försökte jag i evigheter påkalla uppmärksamhet för att få mig något att dricka – jag var ju som sahara i mun och hals. I samma korridor så dök gynläkaren upp och mumlade något om att det var en stor chokladcysta hon hade plockat ur mig, jag hade något som hette endometrios. Jag skulle få lite broschyrer skickade hem och recept på citodon och gulkoppshormon som jag skulle äta för att hålla detta endometrios nere.
Hade jag haft jobbiga menstruationer tidigare? – Ja typ jämt.
Detta var kronisk men eftersom jag inte hade fått en sådan här cysta förrns nu så kommer jag nog slippa fler. Du kan åka hem nu jag ringer dig om några veckor och kollar hur du mår.

Öhhh va?

Helt snurrig och frågande vart jag hämtad av familjen och jag påbörjade min efterforskning. Vad i helvete var endometrios?

 

 

 

 

 

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.